Art and Musics

Solo exhibition about art and music at KRETS gallery, Malmö Sweden, 9 May – 7 June 2015.

Documentation of audio performance on opening night. In the performance all individual works that had a sound element whithin the exhibition was played and mixed together with a bass drum from a rhythm box.

TEXT PÅ SVENSKA:

Hur gör en musiker konst? Hur påverkar ett inarbetat tillvägagångssätt ens sätt att göra saker inom ett annat fält? Jag är präglad på att göra elektronisk musik och har tagit med mig metoder och diverse idéer om hur saker blir bra, in i konsten. På samma sätt tror jag att konst som tradition är historiskt präglad av att vara just en bild-konst. Jag tänker mig att idag är det möjligt att jobba med vad som helst som konstnär. Allt har möjlighet att vara konst och konsten har blivit ett slags metakulturutövning som absorberar medier, tekniker, ämnen och gester från andra områden. I praktiken har konsten sin inre tröghet, nervositet och mekanismer för att upprätthålla invanda mönster. Att till exempel bara göra kan anses lite äckligt.

Det har länge stört mig, detta att mina verksamheter varit uppdelade i olika fack. Facken existerar delvis av ekonomiska anledningar – att det ena är professionellt arbete, det andra fritidssysselsättning, alltså hobby. Facken är också ordnade efter disciplinerna konst respektive musik. Det stör mig också att jag själv skapar och upprätthåller denna uppdelning. Jag vill lösa upp kategorierna, göra allt till ett underbart flöde av kreativitet. Snarare än ett förverkligande av den viljan, är denna utställning en kickoff.

Att försätta sig i ett läge där det en gör som akademiskt utbildad konstnär skapar osäkerhet om huruvida verksamheten alls är konst, är svårt. Inte för att det är ett mål i sig att hamna där, men om tillståndet uppstår belyser det konstens nervösa relation till sitt eget symboliska värde och hur det skapas. Jag anar att populärmusiken är ett sådant osäkert område. Inte gesten att tala om populärmusik. Men gesten att göra.

Trots alla nyanser, paradoxer, konflikter och kulturer kallar jag dem vårdslöst för konst och musik, men musik i plural (musics) för att markera ur vilket perspektiv det hela berättas. Uppdelningen fälten emellan skulle enkelt kunna förklaras med bild respektive ljud. Vårdslöst uttryckt dominerar seendet konsten, och hörandet musik. Det är förstås inte alls sant – konsten gör allt, och musik upplevs väl i någon mån med alla sinnen. Men traditionen skapar en inneboende tröghet.

Utställningen är aningen tudelad – å ena sidan en del (filmen Opererande Spår) där jag med konstnären Imri Sandström samtalar prövande om frågorna denna text tar upp. Å andra sidan diverse verk som relaterar till musikens terräng på olika sätt. Flera verk använder ljudbärande artefakter som på ett praktiskt plan är obsoleta men lever på nytt av olika anledningar. Tidsperspektivet är det nyligen lämnade.

Här finns: En gravruna i form av ett arkiv med oavsiktlig bildmässighet – musik som bild, som text och som souvenir. Tappade eller ratade artefakter, i skala 8:1, som på grund av sin binära natur är helt oläsbara. Ljudverket som bryter ned dikotomin dur/moll för att trolla med den kulturellt kodade känslomässiga responsen (istället för musik, en ny känsla?). En loop med utsorterade övergångar från ett tidigt musikminne, som handlar om hur en personlig smak skapas. Här finns också: Det stora objektet som bygger på idén om en total musikupplevelse kondenserad till en behändig enhet.